Jag minns en morgon, för inte särskilt länge sedan, då jag på väg till barnens skola plötsligt upplevde känslan av att bara vara. Jag behövde inte skynda tillbaka hem efter en extra tröja att ha under jackan, en hårsnodd mot vinden eller ett paraply, för säkerhets skull. Inte ens solglasögon saknade jag, då ljuset fortfarande var mjukt och milt.

Jag minns att jag tänkte: ”Det här händer bara några få gånger om året, att jag är så här omsluten. Omsluten, bara av en behaglig värme och ett väldigt osvenskt icke-väder.” 

En liknande upplevelse hade jag när jag nyligen undervisade pensionärer på en folkhögskola i södra Sverige. Ett 50-tal, som sökt sig dit för att under ett år ha lektioner i allt från samhällskunskap och hälsa till slöjd och fotografi. Och där var den plötsligt igen: känslan av att vara omsluten. Omsluten av värme, gemenskap och nyfikenhet. En samhörighet och en livsaptit jag som 45-åring, mitt på livets high way, nästan kunde känna mig lite avundsjuk på.

Jag tänker på de här båda upplevelserna när jag bläddrar i Kicki Lundgrens bok Los Viejos. Under tre år och fyra resor har hon fotograferat framför allt svenska, men även andra nordeuropeiska, pensionärer i spanska Costa del Sol och Costa Blanca. De har valt att leva sina liv där; i värmen, vid havet, i den nyfunna gemenskapen.

Där är kvinnan i rött läppstift på ett rosa badlakan, blundande mot solen. Omsluten av den varma luften och sorlet på stranden.

Där är boulespelarna, tätt, tätt ihop med sin klot. Stavgångarna på ett svettigt led längs en solsvedd stig.

Där är dansen helt nära, blomman i håret och de fräcka solglasögonen som aldrig blev burna hemma i Sverige. Balkongerna på rad, vännerna strax intill.

Och så kvinnan som flyter viktlös på omslaget. Omsluten av turkosgrönt vatten. Kvinnan som bara är.

En fråga hänger sig kvar efter bläddringen: Är det det här som är livet sedan? När allt det där andra gjorts klart?

Los Viejos är inte Kicki Lundgrens första verk vid vatten. I boken och stillbildsfilmen Floating (Journal, 2016) har hon fotograferat människor som badar i Medelhavet; kvinnor och män som kopplar av, njuter, plaskar, simmar, sitter och – flyter.

”Allt blir fint vid vatten”, är hennes egen enkla förklaring till varför hon söker sig till havet med sin kamera. En lagom bred ingång till ett projekt, som inte låser tanken för tidigt och låter bildberättandet formas längs vägen.

Arbetet med Los Viejos grundade sig dock delvis i en nyfikenhet. Med inte alltför många år kvar till den egna pensioneringen funderade Kicki just över frågan: ”Vem blir man sedan?”

I rollbytet, i formandet av en ny identitet efter arbetsåren.

I Uppsala, där hon bor, hittade hon inte några svar. (”Jag såg knappt några äldre människor i min stadsdel!”) Inspirerad av socialantropologen Anna Gavanas intervjubok Pensionärsplaneten: Spaniensvenskar och pensionsmigration i en globaliserad värld (Makadam förlag) riktade hon i stället blicken mot spanska solkusten och de svenska pensionärer som bor där. Hur levde de?

Bilden som tecknas i Los Viejos, fint formgiven av Patric Leo, är ömsint och vardagsnära. Det goda livet är i fokus, men inte utan det stråk av vemod, ensamhet och svärta som gör sig gällande även en solig dag. 

Kropparna är skrynkliga och solbrända, magarna stora och håriga, benen ådriga och svullna. Men de finns där för att det är så, inte för att någon bestämt sig för att det ska vara så.

Jag tänker att en fotograf med en annan blick och agenda säkert skulle ha kunnat göra en helt annan skildring av de gamla vid havet. Men inte med samma finstämda resultat.

Linda Unnhem (f. 1977) har en fil.kand. i litterär gestaltning och en fil.kand. i medie- och kommunikationsvetenskap från Lunds universitet och är verksam som skribent/journalist och fotograf/konstnär i Skåne.

Kicki Lundgren, född 1961, är fotograf och utbildad på Nordens Fotoskola, Stockholm 1989 – 92. Hon arbetar nästan enbart med egna personliga längre projekt som resulterar i utställningar och böcker. Kicki har gett ut fyra böcker och producerat ett antal utställningar. Under 2020 mottog hon både Arbetets museums Dokumentärfotopris och Helsingborgs Dagblads Fotopris.