Nyckelord: människan (den andra civilisationen), verktyget.
Föreställ dig ett verktyg utan kropp som är omöjligt att stoppa, som alltid är redigerbart och samtidigt universellt tillgängligt. Verktyget kan beskriva världen utanför sig själv och/eller världen inuti, men det kan aldrig brännas på bål eller pryda en hylla. Innehållet som verktyget kan förmedla behöver inte vara sant eller upplevt, det behöver aldrig verifieras eller ta ansvar, det kan ljuga, manipulera, försköna och förföra. Detta innehåll kan också medvetet eller omedvetet missförstås av en mottagare. Kanske till och med innehållet aldrig helt och fullt kan förstås av någon mottagare. Det kan också drömma sig bort i andra världar och belysa områden bortom ert befintliga välkända system. Ibland är användarna av verktyget påhittade, de leker människor, men egentligen är det verktyget som har genererat dem.
Det gamla verktyget gömmer sig, blir osynligt för människorna, och samlas på nytt med nya intentioner och visioner. Hastigheten kan förändras och justeras till någons fördel, med mer eller mindre goda intentioner. Språkets system förändras och bryts ner för att byggas upp igen. Vem har rätten till det senare, att bygga upp och förnya? Har vi ändrat riktning och låtit de andra ta över? De andra har länge varit ett problem, vi vet inte riktigt vilka de är, eller hur vi skall ge dem plats. Vi vill helst inte kalla dem de andra heller. Därför delas vi upp och går i olika riktningar där vi bättre förstår vilka vi är. Språket kan inte alltid förklara allt, och ibland behöver vi andra kommunikationssystem än dem vi känner till. Människan skapade telefonen, fotografiet och internet så att vi alla kunde kommunicera från våra olika delar av världen. När internet kom blev det plötsligt mer intressant än telefonen och fotografiet, som efter någon tid blev osynliga. Nu ser de varken telefonen eller fotografiet längre, verktyget har gömt dem, och systemet har förändrats så det är svårare att förstå. Men det är fortfarande möjligt att prata med varandra, några människor smyglyssnar, och de flesta vet om det men de orkar inte bry sig.
När de gamla verktygen försvann blev det helt avgörande att behärska andra lösningsmetoder. Det blev också ett verktyg att leka med på låtsas. Mottagaren behöver inte vara den som den utger sig för att vara. Utopin kunde ta över precis lika lätt som dystopin. Verkligheten svängde mellan begreppen. Verkligheten blev också ett svajigt begrepp. I verkligheten var verktyget något annat än det redigerbara och universellt tillgängliga verktyget. IRL betydde oftast världen utanför och beskrev världen som den var förr, det var allt som inte hamnade inuti. Några gillade bättre hur det var förr, när inte det nya verktyget fanns och människorna pratade i telefonen och kollade på fotografier.
Verktyget avbildade telefonen och fotografierna så att människorna skulle förstå att de kunde fortsätta med att prata och ta bilder av varandra, även om de var osynliga.
Kroppen förändrades med verktyget, det uppstod nya symtom hos människorna, de såg inte längre varandra då de belyste sig själva i stället. När ljuset besvärade dem så använde de behandlat glas, så att ljuset skulle dämpas. Naturen påverkades men människorna behövde inte se sig om utanför, de kunde följa med i verktyget och redigera det efter det egna humöret. Verktyget skulle individualiseras så att alla människor hade sina egna system. Några orkade inte se sig själv i spegeln utan ville helst manipulera sitt system så att det såg bättre ut. Många styrde sina beskrivningar, så att fler skulle gilla dem. Inuti spelade det ingen roll, för ingen behövde egentligen se. Verktyget var ju inte mänskligt eller medvetet, verktyget var bara ett verktyg. Språket styrs nu av verktyget, verktyget dikterade vad människan skulle säga, verktyget hade lärt sig tidigare människors språkbruk och använde denna information för att skapa nya förbindelser. De som hade lärt sig manipulera blev bättre och mer osynliga, och de som inte orkade bry sig kunde lättare bli lurade. De kunde bli lurade på pengar, kärlek och berömmelser. Några trodde att de var speciella för att så många följde dem, verktyget hade favoriserat dem, men egentligen var de bara helt vanliga människor.
Vad skulle det nya verktyget kunna utföra? Och vem fick bestämma vad det skulle göra? Någon menade att det skulle ge avkastning i form av pengar, andra ville kontrollera människorna som använde verktyget, några andra ville ändra de fastlagda maktpositionerna. Verktyget skapade förvirring, hjärntvätt, skumma konspirationer, men ändå ville människorna inte släppa verktyget ifrån sig. Det hade skapat en bro mellan insidan och utsidan, den verkliga men samtidigt den inbillade världen. De kunde visa upp sina middagar, promenader vid stranden, eller bara slentrianmässigt lägga upp andras bilder på det som de gärna ville associeras med. De gamla fotografierna hamnade i lådor och arkiv och visades upp då och då när människorna ville visa hur världen såg ut förr.