Det är något med tiden. Hur den gör sig så påmind genom arbetet med fotografi, och för mig har det visat sig vara en viktig del i mitt fotograferande av landskapet runt omkring mig. Jag brukar tänka att det är en form av dokumentär-poetisk skildring av landsbygden jag håller på med. Att låta landskapet få existera lite extra genom sökaren. Mina självporträtt är oftast ett resultat av en inre bearbetning av samtiden, som på något sätt pågår både avlägset och samtidigt så närvarande här på landet. Jag vill stanna tiden, spara den och synliggöra den. Men det finns något hisnande i att på samma gång skapa något där tiden får vara utan vikt och där kameran är ett verktyg som vilket annat.

För några år sedan kom jag över framkallningstekniken cyanotypi tack vare en god vän, textilkonstnären Shogo Hirata. Jag sökte ett sätt att kunna framkalla mina fotografier själv, och i stor skala, till min första soloutställning i Mörbylånga konsthall 2020. I denna nya värld av blått gavs nu möjligheten att förflytta framställandet av mina fotografier från datorns skärm till mormors garageuppfart och solen. På så sätt har också mina fotografier fått en till dimension. Blicken mot himlen och lyssnandet efter vindbyar som kan få fatt i och lyfta negativet. Jag måste vara precis i nuet.

Naturen och jag behöver samarbeta för att en bild ska bli till.  Men det är inte bara framställandet som är viktigt, utan också att kunna experimentera med materialet bilderna framkallas på. I skalan jag arbetat med har tyg varit det självklara valet och därigenom har också möjligheterna att utforska vad tygets olika kvalitéer kan förstärka i mina fotografiska verk. Hur upplevs ett verk om bilden visas på ett glesvävt sidentyg eller en kraftig bomullsväv? Kan det hjälpa och förstärka det jag vill berätta? Efter ett år på Capellagårdens textilutbildning har jag nu fått ännu mer förståelse för vilken bärare av historia och kultur det textila hantverket är. En kunskap som känns kittlande att föra ihop med fotografiets berättande.

Emmi Roosling (f.1991) är fotograf och konstnär med sin bas på Södra Öland. Hon är utbildad i fotografi vid fotoskolan i Gamleby. Hennes arbeten rör sig kring frågor om relationen mellan människan, samtiden och landskapet. Hon har givit ut två böcker på eget förlag Ön (2019) och Det är här vi är nu (2024), samt deltagit i utställningar i Sverige och utomlands.