Reflektion som eko. Utsnitt från vy över kustlandskapet i Kjøllefjord, Norge. Julia Heurling, titel från vänster till höger: Blue, Distant Boat, House, Power Plants, White Tower(2018). 100 x 50 cm. Från serien On Reflection. Teknik: Digitalt collage, C-print.
Ordet reflektion är av dubbel art. Det kan med stavningen reflexion tekniskt beskriva hur ljus sprids bakåt då det möter en blank yta. Å andra sidan kan det med stavningen reflektion, beskriva en noggrann och djup eftertanke. Julia Heurling är doktorand inom konstnärlig forskning vid Planetary Collegium, Plymouth University och utforskar med sin avhandling ”Exploring repetition and meaning through pattern and sequence” bland annat reflektion i dess olika former i relation till repetition inom det fotografiska mediet.
En kamerans tekniska konstruktion innefattar ofta en spegel, vilken får fotografen att se det motiv som (när avtryckaren trycks ner) fastnar på sensor eller en film. Det finns även kameror utan spegel i vilka vi ser bilden upp och ner. Det tredimensionella motiv vi ser genom kameran ger avtryck på tvådimensionell yta, vilken i sin enklaste form är en digital sensor eller ett negativ. Det fotografiska materialet kan sedan, om fotografen vill; bearbetas, klippas sönder, dupliceras, ändras i färger, kontrast, skärpas upp eller på annat vis hanteras.
Serien On Reflection av Heurling tillkom under ett residens organiserat av Arctic Culture Lab i norska Kjøllefjord. Det fotografiska materialet samlades in inför resan via en interaktiv webbkamera placerad i Kjøllefjord, samt fotograferades på plats av konstnären med en mobilkamera. Heurling har använt det fotografiska materialet för att skapa mönster av ett arktiskt landskap. En del av serien består i bilder där vi ser långa remsor, utsnitt av landskap, hus, kust och himmel som duplicerats och placerats bredvid varandra. Tekniken skapar ett repetitivt, näst intill meditativt intryck, där det faktiska motivet försvinner till fördel för färg och form. I en annan del av serien, vilken utgår ifrån material insamlat av webbkameran, återfinns nästintill samma motiv av en horisont, oftast innefattande en stark ljuspunkt. Motivet har omarbetats i det oändliga och Heurling tycks alltid upptäcka ett nytt perspektiv, en möjlighet att spegelvända, duplicera eller invertera. Hon kan ses arbeta med motivet för att utforska hur mycket information som går att utvinna ur en exponering, en plats eller ett motiv. Ordlöst vänder Heurling och vrider på den tvådimensionella ytan, testar alla kombinationer, vilket till slut får mig som betraktare av verket in i en kontemplativ känsla.
Reflektionen/repetitionen av det ursprungliga motivet leder mig till att se inåt och reflektera över mina tankar om fotografi och dess tvådimensionalitet. Tiden stannar, närvaron infinner sig. Verken berättar mer om fotografi i sig med sin reflexivet i jämförelse med vad ord någonsin kan.