Vi träffas för första gången i tjugoårsåldern, då vi går i samma klass på GFU. Det är en utbildning i fotografi där vi har gästföreläsare som Lars Tunbjörk, Jens Assur, Anders Petersen m.fl. Vi tittar på diabilder i mörkret, nålar upp våra printar på väggarna och diskuterar vad vi gjort under veckan. Jag älskar de där bilddiskussionerna. Vi elever är gärna på skolan och arbetar med våra bilder dag som natt. Utanför mörkrummet sitter Jonas Esteban Isfält ofta i korridoren och betraktar sina egna printar. Han funderar, tittar noga och länge på vad han gjort. Jag beundrar att han är så djupt intresserad av printen, bryr sig om hur tonomfånget ser ut och hur pappret känns. Jag funderar varför han tittar så länge, vad det är som fångar honom på detta sätt? Själv tittar jag naturligtvis också noga på det jag gjort, men har en annan rastlöshet och går snabbt vidare till nästa motiv.

När jag idag hälsar på Jonas Esteban Isfält på hans förlag och risograftryckeri Fuzzy Logic Press, ser jag en förlängning av det han sysslade med redan på fotoskolan. Idag arbetar han med en risograf, en kopiator och gör egna publikationer och andras. Jag ser samma bilder kopierade på olika sätt. Han utforskar motivet genom att ge det olika färger, olika kontrast. Det är inte själva motivet utan vad som händer med det som verkar intressera honom – och i synnerhet vad som händer med det på papper. Parallellt finns intresset för musik kvar, ett intresse jag också noterade redan när vi möttes första gången. Han berättar att liksom han experimenterar med ljud på synthen, testar han olika motiv i laserkopiatorn för att se vad som händer.

Lokalen där Fuzzy Logic Press finns ligger på Kungsholmen. Jag promenerar dit. Utanför ingången hänger en grön flagga med loggan. När jag kommer in möts jag av ett litet rum med schackrutigt golv, stegar, stolar, träskivor, trycksaker, rör fyllda med färger, cykelhjul som hänger på en vägg. Två maskiner tar plats – en Xeroxkopiator och risografen. Vi sätter oss ner med varsin kopp kaffe och börjar prata om hur Jonas liv ser ut nu. Det var länge sedan vi sågs. Han berättar att han mest tar hand om äldre fotografiskt material just nu, han fotograferar inte så mycket för tillfället. Han gör också andras printar och publikationer på maskinerna han har. Jag märker kärleken till publikationer, och gärna enkla men kreativa sådana. Vi delar den kärleken, intresset för böcker och zinen som kan göras med små medel. Det finns en nerv i dessa, något direkt och mycket tilltalande. De är också oftast billiga att köpa och ibland ingår en print, en poster och/eller så är de numrerade i små upplagor. De är små konstverk fulla av idéer och visuella utflykter.

Vi talar om risografens begränsningar och möjligheter, hur färgerna doftar, kan kladda av sig, hur de går att kombinera och hur färgförskjutningar skapas. Jonas berättar att risografen från början var en kontorsmaskin, precis som kopiatorn, och att det är intressant att se vad den kan göra med bild. Färgerna är lite transparenta, torkar nästan aldrig och när jag själv tänker på den här typen av printar tänker jag på starka klara färger som neonrosa, lysande gult och kleinblått. Det är en väldigt speciell estetik, en egen färgrymd, som man nog antingen tilltalas av och dras till eller ogillar. Liksom med bilderna som kopieras i Xeroxen reduceras informationen från de ursprungliga bildfilerna. Tekniken städar upp och endast vissa element blir kvar. Jonas Esteban Isfält fotograferar gärna ”fulstilleben”, dvs prylar som finns omkring honom som tomma kartonger, gamla vhs-band, sladdar eller vad det nu må vara. Han berättar att han inte har vare sig har studio eller studioblixtar och att just detta präglar hans stilleben. Utöver detta tillkommer då teknikerna han använder när han printar. Begränsningar även där, men också dessa är intressanta att arbeta med eller emot.

För att nå ut med den typ av trycksaker som Isfält ägnar sig åt är mässor viktiga. Det finns få i Sverige men Jonas berättar om hur han uppskattar Bergen Art Book Fair, Miss Read i Berlin, The Other Book Fair m.fl. som finns utomlands. Instagram fungerar också bra för att nå intresserade. Ofta byter entusiaster dessa trycksaker med varandra.

Arbetsprocessen blir lite av en performance och resultatet blir små verk som visas upp och säljs i några få exemplar.

Linda Bergman (f. 1976) är skribent/kritiker och fotograf/konstnär samt medgrundare av och chefredaktör för VERK tidskrift. 2020 tilldelades hon Dynamostipendiet för sitt arbete med VERK. Bergman driver också bokförlaget Boris Press.

Jonas Esteban Isfält, fotograf och högsta hönset på Risograftryckeriet Fuzzy Logic Press. Utbildad på Högskolan För Fotografi/Akademin Valand i Göteborg, BFA/MFA, ICP, New York, GFU, Stockholm. Bor och verkar i Stockholm.