Ett fotografi bär alltid på ett då. Det avbildade var en gång, det togs en bild. Oavsett om det är gamla analoga printar i en kartong eller en bild nyss tagen med mobilen. Tiden i fotografiet är obeveklig, den är aldrig i presens. Men fotografier kräver också ett nu, ett betraktandets nu. Tänkta på det viset bär fotografier alltid med sig ett presens. Här och nu och då och där. Banaliteter på ett sätt men överlagringarna av tid komplicerar saken.

I Nadja Bournonvilles A worm crossed the street är överlagringarna just djupa och komplexa.

Det finns en lång tradition av att fotografera djur på museer, att dokumentera samlingar från förr gjorda av museipersonal, upptäcksresande, skolungdomar osv...  Fossiliserade djur, uppstoppade, konserverade på olika sätt. Där finns en visuellt förförisk lockelse, på gränsen till det makabra. I de djur och djurdelar som bevarats finns redan en slags släktskap med ett fotografiskt förhållningssätt. Djuren är frusna i tiden på ett sätt som minner om fotografiets frysta nu. 

Bournonvilles förhållningssätt skiljer sig från många andra projekt som avbildar den typ av samlingar hon fotograferat. Hennes bilder är svartvita och abstraktionen fortsätter genom att gå nära inpå de specimen som ingår i samlingarna från på Wiens Naturhistoriska museum. Antingen abstraheras djurkropparna i ett steg till, genom att placeras mot svart bakgrund, eller så går hon nära inpå och detaljstuderar. Ljuset är satt för att betona former, strukturer och materialitet. Det gör kropparna likställda, nivellerar dem i värde. Det är nästan så att det döljer djuren, döljer den tid som finns närvarande i de olika kropparna och betonar fotografens nu och vårt, betraktarnas nu. Hur de avbildas betonar chimären av ett gemensamt nu, ett presens.

Men det finns åtminstone fyra tider i en och samma bild, kanske fler. Betraktarens nu, fotografens då, konservatorns då och inte minst djurets då.

I betraktarens blick möts de, blandas och flyter ihop. När det som i Bournonvilles bok är flera bilder efter varandra skapas till slut helt oöverblickbara tidskedjor. Det sker i takt med det seriella berättandet, i takt med bläddrandet. Ur ett försök att skapa ordning, systematisering, genom konserverandet av liv, av kroppar, av tid, uppstår i läsakten ett nytt presens och detta möjliggör en närstudie inte bara av djurkropparna utan också ett reflekterande över hur något avlägset, något annat närmar sig oss och påminner om den oundvikliga förgängligheten.

Djuren finns också närvarande i text, som systematiserade abstraktioner genom de latinska namnen på de avbildade djuren och åkallade via Inger Christensens text  från boken Alfabet. Där finns djuren i det presens som väcks i våra medvetanden via läsningens avkodning. De finns, om orden är oss tillgängliga och förståeliga. Till skillnad från textens bilder som levandegörs i våra medvetanden finns avbildningarna framför oss, inte längre levande men glappet mellan de olika tiderna i fotografierna och texten gör avståndet till djuren, till det liv som fanns, till det liv som kanske inte längre kommer finnas synliga.

Svante Larsson är medlem i Verkgruppen samt konstnär, skribent och tidigare lektor i fotografi vid Konstfack bl a ansvarig för kursen i Fotografins och videokonstens historia. Larsson är utbildad på Institutionen för Konst, Konstfack Stockholm.

Nadja Bournonville, född 1983 i Vimmerby, bosatt i Berlin. Bournonville studerade konstnärligt fotografi på The Glasgow School of Art och Hochschule für Grafik und Buchkunst i Leipzig. Hon ställer regelmässigt ut i Sverige och utomlands. Bournonville har mottagit stipendier och utmärkelser från Maria Bonnier stiftelsen, Gute Aussichten, Claës Lewenhaupts stipendiefond samt Stiftung Kunstfonds. Bournonvilles bok "A worm crossed the street" vann det svenska fotobokspriset 2021.