Die Ordnung 2006, ur serien Boy Stories av Johan Willner. Teknik: Pigment Print.
Lilla pajsare där bak som tittar rakt mot mig genom bilglasfönstret. Se inte så ledsen ut, livet kommer snart bli lättare. Strax är du hemma i mexitegelvillan där du tröstas av en hund. Din pappa är rik och din mamma snygg och han som har slagit dig är egentligen kär i dig. Du är slagen förvisso men inte krossad. De vuxna är långt borta och vi små som bor i förorterna både ger och får stryk. Världen är så kaotisk, vi vet inte hur man gör, vi ser den underifrån och vi slår varandra. Alltså är vi inte bara offer, minns det. Känner man oro kan man på grund av sjukdom eller olycksfall se till att få stanna hemma i huset där tiden står stilla och där magi fortfarande är ett alternativ till det där ute. Verkligheten.
Johan Willners [1] bild ur serien Boy Stories är en stillbild från ett flöde som inte finns. Alltså kan jag skriva manus, bestämma handlingen. Visst finns andra fotografer som jobbar som Willner men deras filmbilder är inte lika öppna, träffar mig inte på samma sätt, är inte genomskinliga nog. Eller helt enkelt: deras bilder innehåller inte den bruna bilen som blir min Madeleine-kaka.
Och jag förstår verkligen detta konstnärliga tilltag: att klä sina minnen i vackra dräkter, i underbara kvinnor vid vatten-kläder, i kända människor i 80-taletsmagasin- kläder för att kunna bära dem med sig. Vi är barn och vi idoliserar de vuxna, vi härmar dem, vi är kära i alla stora, i Columbo, Luke Macahan och Agneta Eckemyr. De verkar trygga. Vi ljussätter, vi klär, vi gör fint.
Du där bak i bilen är förresten ingen pojke utan en flicka. Din mamma tröttnade på att klippa bort tuggummi i håret så det fick bli en kort frisyr. Och mannen med de beige byxorna är inte din pappa. Han är alldeles för smal för det. Din riktiga pappa är tjock och har glansig kostym och han har alls inte tid att rycka ut dagtid på det här sättet. Hämta barn i skolan finns inte heller på någon pappas karta under denna tid. Men tänk att just du får lämna sammanhanget! Att du får byta berättelse på grund av ett slagsmål. Inte alla förunnat. Denna lycka. Så småningom blir du vuxen och kan hitta på ditt barndoms paradis.
Så skimrande är plaggen vi klär våra minnen i. Men så mycket tomhet vi levde i och vilka fantasier den tomheten krävde. Vilka plagg.