Annika Elisabeth von Hausswolff: Hey Buster! What Do You Know About Desire?, 1995. © Annika Elisabeth von Hausswolff.
Pressbild Moderna Museet från separatutställningen Alternativ Sekretess/Alternative Secrecy, Stockholm, 23.10 2021 – 20.2 2022.
Annika Elisabeth von Hausswolff, det namn konstnären nu bär som ett hedrande till kvinnor i hennes släkt och de många som fått namnet Elisabeth. En markör även för ett feministiskt tilltal.
I november 2021 hölls ett symposium på Moderna Museet, Stockholm, där Annika Elisabeth von Hausswolff och Elina Brotherus samtalade utifrån deras konstnärskap. Von Hausswolff betonade hur viktigt och nödvändigt hon ansåg det var att ett konstverk hade en titel. En titel, något mer än det ofta enbart använda Untitled. Hon påpekade den kontext en titel gav till verket, den ytterligare förståelse inför upphovspersonens idé samt betraktarens egna möjligheter att kunna nå en fördjupning inför konstverket.
Att se namnet Annika Elisabeth von Hausswolff är en tidsmarkör och även min text. Jag låter där hennes namn stå kvar som Annika von Hausswolff. Andreas Gedin, då redaktör för Moderna Museets Vänners tidskrift i juli 1997, bad mig skriva om von Hausswolffs verk, Hey Buster! What Do You Know About Desire? Här något omarbetad för Verk.
Texten utgick från en diskurs om fotografisk teori från mitten av 80-tal, framför allt inom amerikansk och engelsk teoribildning, som intresserade mig. I sin enkelhet hade texten inte varit möjlig att skriva utan framför allt Griselda Pollocks Vad är det för fel med ”kvinnobilder”? från 1977 samt Frånvarande kvinnor: nytt perspektiv på kvinnobilder, 1990. Att texterna översattes redan 1993, först i Kvinnovetenskaplig tidskrift och sedan även ingick i skriftserien Kairos, Feministiska konstteorier, 2001 red. Sara Arrhenius, är en markör för vilken betydelse Pollock tillskrevs.
Tidskriftens rubrik var:
Till samlingarna
Ett konstverks titel förmedlar en kraft till verket och en uppmaning till betraktaren.
I Annika von Hausswolffs verk Hey Buster! What Do You Know About Desire? är frågan retorisk men inte mindre retande. Den riktar sig till verket och till betraktaren. Ett hav, en stenig strand, en läcker grön filt där ett par kvinno(?)ben sticker ut och en schäferhund som uppmärksamt tittar ut ur bilden mot någon som kan ge den en befallning. Vad kan hunden göra? Bevaka, skydda, hota, döda, leka och lyda. I bilden är den otäckt uppmärksammad på stunden. Den stund som också är ett nu, i vilket verket betraktas. Vad minns vi? Hur besvarar betraktaren verket? Vilken rebus försöker orden leda oss in i? Hund-djur-instinkt=kvinna-natur-underkastelse. Begär-hot-död. Violera, det ålderdomliga ordet för att våldta, söker sig fram i minnet och ger tydlighet till den scen som jag tror kan ha utspelats i bildens nu. Det är tankar bilden väcker och jag ser den i en utställningskatalog.
Mitt nästa möte med Hey Buster! What Do You Know About Desire? Är på Institute of Contemporary Arts (ICA) i London tillsammans men Anish Kapoors Untitled. Endast dessa två i rummet. I denna kontext blir det estetiska mötet mellan verken och inför den som beskådar dem väsentligt. Det som framträder är det täta nuet som skapar svindel. Svindel därför att men förnimmer att inget existerar framför – inte ens minnet.
Som affisch för utställningen Belladonna leker bilden på ett helt annat plan då den visas utspridd över London på gator och i tunnelbanan. Bildens språk med tydliga likheter till reklamens och filmens berättelser blir mycket påtagligt. Osäkerhet om tillhörighet blir slående och frågan är om den ens orkar fånga intresset hos de som passerar. Är den en reklambild med anspelning på vanitasframställningar som skall få oss att köpa ytterligare ett plagg för att kunna skjuta döden framför oss? Eller är den en bild från polisundersökningar och på-platsen-reportage som visas och som alltmer blir en del av det offentliga rummet? Är det samma brutala anspelningar som man finner i stadsplaneskisser där barn krossas av bilar eller flygplan störtar i nybyggda områden? En påminnelse om att det otäckaste kan hända var som helst. Det enklaste svaret är naturligtvis att bilden försöker sälja oss en biljett till ICA.
David Elliott (chef för Moderna Museet i Stockholm 1996–2001) betraktade Annika von Hausswolffs verk och han bestämde sig för sitt första inköp till museets samlingar. Mycket glädjande. Den nyfikenhet David Elliott visar, genom att uppmärksamma Annika von Hausswolffs konstnärskap som ännu är i sin början och kan se det infogat i historien, är intressant.
…
Idag är Hey Buster! What Do You Know About Desire? ett ikoniskt verk i Annika Elisabeth von Hausswolffs konstnärskap och betydelsebärande inom 90-talets konst.