Ingenting kan ersätta det som gått förlorat, en död fader, hans värld och samlade värme, men man kan leva med – eller i – minnet av hans blick.

Med dessa ord avslutar Lars Norén sin essä ”Förlustens konst”. Han skrev den på uppdrag av Magasin III Museum for Contemporary Art till en bok i samband med Gunnel Wåhlstrands separatutställning 2017. [1]

Wåhlstrand förlorade sin far när hon var bara ett år gammal och det enda som under uppväxten förband henne med honom var en låda familjefotografier. För att fylla tystnaden som omgav hans liv och försvinnande började Wåhlstrand använda dessa fotografier som utgångspunkt för sitt konstnärskap. Tuschlaveringar appliceras skikt för skikt som gradvis fyller det vita pappret genom en process som konstnären liknar vid att långsamt framkalla ett fotografi. Tekniken är enormt tidskrävande och påfrestande för kroppen; de storskaliga bilderna vittnar om både en ömhet och en besatthet att gång på gång försöka frammana faderns närvaro.

I januari 2021 gick Lars Norén hastigt bort och medierna fylldes med dödsrunor och minnesprogram – en av Sveriges starkaste och mest kontroversiella röster hade tystnat. Ett urval av hans ägodelar (allt från arbetsredskap och möbler till klädesplagg och accessoarer) såldes enligt eget önskemål på auktion [2], något många hade en åsikt om. Kulturpersonligheter berättade vilket objekt de skulle vilja ha och varför. En Norénkännare uttryckte sin oro för att hans föremål skulle hamna hos ”nån rik samlare”. Personkult, nekrofili och myten om manliga genier avhandlades. [3] 

Vi läser hans poesi och dagboksanteckningar. Ser hans pjäser. Lyssnar på honom i intervjuer. Vi sitter på hans stolar, knappar på hans skrivmaskin och klär oss i hans skinnjacka. Engagerar oss i debatten om vad det är som skapar vårt behov av att sitta på hans stolar, knappa på hans skrivmaskin och klä oss i hans skinnjacka. Gång på gång försöker vi frammana dramatikerns närvaro.

Lars Noréns konstböcker var inte listade bland tingen på Bukowskis, utan förvärvades av Magasin III direkt från familjen. Samlingen består av 247 volymer inom ämnena konst, fotografi, arkitektur, design, film och scenkonst och har införlivats i museets referensbibliotek. Magasin III:s bibliotek har sedan 2006 varit tillgängligt för besökarna. Fram till Intermission 2017 (den självvalda publika pausen för intern reflektion) var det inhyst i entrén. Stapelbara plywoodboxar utgjorde väggar utåt och bokhyllor inåt. Numera finns biblioteket i ett tidigare utställningsrum bredvid entrén. Arkitekterna DinellJohansson ritade ett nytt system och vände på bokhyllorna för att skapa ett lugnt rum för möten och seminarier i mitten och biblioteket runtom. Kortsidorna av bibliotekskroppen består av återanvända boxar från det gamla biblioteket, dels med hållbarhet och ekonomi i åtanke men också för att bygga vidare på institutionens historia. Själva rummets väggar används fortsatt som hängningsyta där delar av samlingen presenteras i ett intimt utställningsformat. Konsten, biblioteket och samtalet möts på ett naturligt sätt i detta rum. När man kommer in välkomnas man av en behaglig biblioteksdoft. En titt in bakom hyllorna avslöjar att den kommer från den oxblodsröda läderduken som ligger tungt på det långa träbordet. Man kan läsa sig till att ett verk av Oscar Guermouche gömmer sig där och man inbjuds att lyfta på duken. På kanten runt bordets ena hörn har en text frästs in med typografisk precision. Texten är ett utdrag ur Ray Bradburys dystopiska roman Fahrenheit 451 om ett totalitärt samhälle där böcker anses störa det eftersträvansvärda lättsinnet och eldas därför upp. Ej planerat av vare sig konstnär eller beställare men som en ytterligare dimension på verket, har texten med tiden lämnat ett avtryck på insidan av skinnet som manifesterar det skrivna ordets kraft. 

Som en hommage till Lars Norén tog Magasin III fram ett exlibris för hans böcker. Märkets traditioner går tillbaka till 1400-talet och uppfinnandet av boktryckarkonsten. Inte sällan förekom texten Ex libris (latin för ”ur vederbörandes bibliotek”) följd av ägarens namn, därav benämningen. En bok var något oerhört värdefullt, vilket skapade ett behov av – men också prestige i – att påvisa ägarskap. Många märken utformades av renommerade grafiker och konstnärer och återfinns idag såväl i museisamlingar som på auktionshus runt om i världen. Gunnel Wåhlstrand fick uppdraget att gestalta ett underlag till exlibriset – en tuschmålning baserad på ett eget fotografi, försedd med den likaså handmålade texten ”Lars Norén KONSTBIBLIOTEK”. Jag höll i produktionen och av en händelse hade jag börjat samarbeta med det tryckeri i Italien som producerade hennes bok några år tidigare. Att det nu var involverat i exlibris-projektet förstärkte den cirkel som höll på att slutas. Exlibrisets motiv berättar vem böckernas ursprungliga ägare var men ingenting om att de nu tagits om hand av Magasin III. Därför föreslog jag en kompletterande präglingsstämpel med en specialritad rund version av museets logotype. 

Denna prägling finns numera på försättsbladet i samtliga av bibliotekets böcker. Som bokformgivare, redaktör och förläggare är jag inte bara intresserad av bokens tillblivande utan även av dess väg ut i världen och långvariga existens. Att böckerna blir synliga och finns till försäljning i de rätta bokhandlarna och museibutikerna är en viktig del i arbetet, likaså att aktivera dem genom samtal och olika typer av event – det är som att bygga böckernas karriärer.

Men i det tysta pågår ytterligare en process med ett annat tidsperspektiv och ändamål: att införliva böckerna i internationella samlingar och bibliotek. Dessa platser blir del av böckernas eftermäle. Det kan verka självklart att böcker hittar sin plats i olika bibliotek och är tillgängliga för alla; det är något vi länge har tagit för givet. Enligt den svenska bibliotekslagen ska biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla. [4] Trots detta har mer än vart fjärde folkbibliotek i Sverige lagts ned de senaste 20 åren och antalet böcker i de kvarvarande biblioteken har minskat med en tredjedel. [5] För att hålla bibliotekskulturen levande kan dock alla göra sitt: läsare låna böcker och lyfta statistiken som ligger till underlag för politiska beslut; författare och konstnärer samtala på biblioteken för att locka besökare; institutioner och enskilda bokälskare utöka och tillgängliggöra sina samlingar.

I Magasin III:s bibliotek har Noréns böcker inte fördelats ut på hyllorna bland de olika kategorierna utan de presenteras sammanhållet i en egen sektion. I relation till det övriga biblioteket känns den först ganska liten. Är 247 böcker inte mer än så här? De står sorterade enbart i bokstavsordning, vilket gör att man trots allt måste ta sig an hyllraderna i flera omgångar för att få grepp om samlingen och dess ämnesområden. Man kan spekulera i vilka böcker han fått i gåva eller inhandlat själv. För att förstå vilka teman som intresserade och inspirerade Lars Norén kan man djupdyka i enskilda böcker – långbordet i rummets kärna bjuder in till att slå sig ned – men låter man ögat vandra längs med ryggarna lösgör sig efter en tid en egen berättelse:

Anatomy of an Enigma

Schmerzensmann
Die Dämmerung

Natt
På insidan av allvaret 
De intellektuella

The Body in Question
Remembering the Body
Imperfect Beauty
A Room Inside

Beautiful Frames
Far Too Close
The Memory of Images
The Image as Burden

Fängelse
Paroles prisonnières
L’art de l’impossible
The Flight of Reason

Wounds
Untitled Horrors
Inferno
Hold Still

L’isola del silenzio
Architecture of Silence
Transient Spaces
A Fragile Life

The Somnambulists
Listening to Cement
Too Much Time

Evigt brinnande tid
Indicier

Ingen har sett allt.

En dörr ställs på glänt. Ingenting kan ersätta det som gått förlorat, en död dramatiker, hans värld och samlade värme, men man kan leva med – eller i – minnet av hans blick.

Sandra Praun är grafisk designer med egen verksamhet sedan 2001. Tyngdpunkten i hennes arbete är bokdesign med uppdragsgivare som Moderna Museet, Bonniers konsthall, Nationalmuseum, Hasselbladstiftelsen och Magasin III Museum for Contemporary Art. Hon har formgivit böcker för konstnärer som Tuija Lindström, Dawid, Annee Olofsson, Hyun-Jin Kwak och Julia Peirone. Förutom uppdragsarbeten skapar hon även egna böcker, såsom NOIR – A Serendipitous Encyclopedia Inspired by 1001 Names for the Color Black (Praun & Guermouche, 2020), You Say Light – I Think Shadow (med Aleksandra Stratimirovic, Art and Theory, 2015) och den pågående antologiserien Disassembled Dictionary. 

I juni 2020 lanserade hon förlaget Praun & Guermouche tillsammans med konstnären Oscar Guermouche. Förutom bokproduktion och publicering omfattar verksamheten ett showroom, en bokhandel och ett bibliotek.