Ibland kan det gå ett par veckor utan att jag besöker en enda utställning. Men i genomsnitt ser jag säkert minst ett par utställningar i veckan, nästan uteslutande på gallerier och konsthallar, och oftast i rum med vita väggar. Bortsett från vernissagerna, då det egentligen inte går att titta på konsten, så är dessa rum tysta och lugna och väldigt avskilda från världen utanför.

En av mina bästa konstupplevelser var allt annat än tyst, och avskild från omgivningen, inga vita väggar fanns det heller. Under några timmar, i skymningen en decemberkväll 2015, visas Björn Larssons verk Mitt i naturen [1], som en projektion under Liljeholmsbron i Stockholm. Att bilderna av fåglar och andra djur som projiceras mot brons undersida, är fotograferade dioramor, alltså uppstoppade djur mot målade bakgrunder, är svårt att uppfatta då de bryts upp av de många stålbalkar som utgör själva brokonstruktionen. Trots att det i bildspelet ibland används in- och utzoomningar i några motiv, förknippar jag projektionen mer med den gamla tidens diabildsprojektorer. Sådana projektorer som användes i skolan innan den digitala tekniken gjorde sitt intåg, och där omonterade diabilder på rulle vreds fram ruta för ruta, i takt med en inspelad berättarröst som läste upp fakta i något ämne, medan klassen satt tyst i det nedsläckta klassrummet.

Utställningen curerades av Susanne Fessé och var en del av initiativet Expanderande fotografi, vilket senare ledde till Verk | Curerar [2], som genom utställningar i stadsrummet, ville nå ut till en annan publik än de människor som vanligtvis ser konst.  

Jag hoppas verkligen att några förbipasserande spontant stannade upp och tittade en stund, eller kanske njöt av det tonsatta ”fågelkvittret” av en visslande Jan Lindblad i högtalarna, medan de hastade vidare längs Hornstulls strand.

Själv stod jag tillsammans med andra besökare, på den lilla bit mark som fanns mellan brofästet och vattenbrynet. I ett fruktlöst försök att komma nära bilderna ställde jag mig längst ut, närmast vattnet. Rent fysiskt var det där jag stod, men samtidigt kunde jag känna hur ljudspåret med fågelläten, musiken som blandade sig med sorlet av röster från de andra besökarna, samt hårda dunsar från fordon som körde över broklaffarna uppe på bron, lyfte mig en bra bit upp i luften. Kanske var det stroferna från stycket där Lindblad visslar till El Condor Pasa som fick mitt halvt colombianska ursprung, att för en liten stund medan mörkret lade sig över staden, känna mig som jag också hade vingar.

Eva-Teréz Gölin (f. 1972) är verksam som konstnär och bildbehandlare i Göteborg, där hon också undervisar i fotografi vid HDK-Valand. I flera av sina arbeten använder hon sig av processer som utnyttjar maskininlärning och maskinell perception. Hon har studerat vid Konsthögskolan, Novia University och har en MFA i fotografi från Akademin Valand. Hennes arbeten har visats i flertalet utställningar och hon har också gett ut tre artist books.

Björn Larsson är fotograf och konstnär. Utbildad på fotohögskolan Göteborg och lärare på Konsthögskolan i Stockholm. Vann fotobokspriset 2013 med boken Brandplats 3.