När vi ser på vår omgivning fyller vi den med föreställningar. Men objekten eller kropparna finns kvar där framför oss och är vad de är oavsett vad vi tänker om dem. Våra föreställningar är förenklingar av dem. Utan dessa förenklingar skulle vi inte kunna manövrera i världens komplexitet. Men på samma gång som det hjälper oss gör det att vi bara ser eller upplever en liten del av vår omgivning. Vi tar alltså främst in vår omgivning med ögonen men vårt medvetande är snabbt där och fyller i så att vi inte behöver titta så noga. Blicken vandrar hela tiden vidare på jakt efter något som fångar dess intresse. Detta är människans natur.

Vår dragning till denna visuella jakt har med tiden skapat ett allt större visuellt flöde. I dag är möjligheten att konsumera specialdesignat visuellt material oändligt. Vi ser mer, men den tid vi stannar upp inför varje motiv blir allt kortare. På ett sätt ser vi därför mindre trots att vi ser mer. I detta projekt vill jag skapa bilder för dem som vill lämna den visuella jakten för en stund och i stället stanna upp och titta noga.

Min första idé när jag ska skapa ett fotografi kräver ofta stora resurser. Då detta har varit en bristvara under projektet har den fotografiska processen inletts med att hitta ett sätt att förenkla och uttrycka samma centrala idé med minsta möjliga kostnader. På så sätt har brist på resurser blivit en starkt drivande kraft som utmanat mig att förenkla mitt uttryck. Detta har gjort att jag styrts mot att avbilda sådant som funnits nära. Att den egna handen är det mest frekventa motivet i projektet är därför ingen tillfällighet. Just sådant vi har nära är också det första som vi slutar att se när hastigheten på bildflödet ökat och därför upplever jag att bristen på resurser drivit projektet i en intressant riktning.  

För att hjälpa betraktaren att stanna upp trots att motiven består av vardagliga objekt har jag avbildat objekten ur en ny vinkel samt satt dem i ett nytt sammanhang. Förhoppningen är att tidigare föreställningar kan ge plats åt nya och välkända föremåls betydelser vidgas. I denna process hoppas jag att en ny kontakt skapas mellan föremålen och betraktaren.

Fotografierna är gjorda med en analog storformatskamera. Till denna använder jag negativ som har storleken 4x5 tum (10x13 cm). Att använda denna typ av kamera gör att den fotografiska processen blir mycket långsam och tidskrävande. Att mäta ljuset med den handhållna ljusmätaren, krypa in bakom det svarta skynket för att komponera och ställa fokus med en lupp mot glasskivan som visar det upp och nedvända motivet tar lång tid. Ofta gör jag bara en eller två exponeringar. Resultatet får jag se först när negativen har framkallats vilket ofta sker månader efter att de exponerats. Att använda denna gamla teknik har hjälpt mig att stanna upp och titta noga.

Erik Östensson (f.1978) är född i Umeå men är nu bosatt i Oslo. Han är utbildad vid International Center of Photography (ICP) i New York och hans arbeten har visats både i Sverige och internationellt. Erik har publicerat två fotoböcker, Jag ska ta hand om dig (2012) på Journal och den senaste som innehåller bilderna som visas ovan vilken är utgiven på Kehrer Verlag och kom ut 2019. 

TILLBAKA | NÄSTA