1.
Motståndet
1.1
På Skövde högskola finns i entrén en målning som många är kritiska till eftersom den ger associationer som inte alla uppskattar. Målningen föreställer en man som ligger på backen, och en kvinna som står på honom. Så många har nu blivit illa berörda av målningen att högskolan beslutat att arbeta för att den ska tas bort. […] Vad avser ministern att göra för att öka myndigheternas möjlighet att påverka den konstnärliga utsmyckningen i deras närmiljö?
(Det var ingen målning utan ett fotografi av Cecilia Parsberg, tidigare professor vid Umeå konsthögskola och en internationellt framstående konstnär.)
Brevet med frågan skickades för snart 20 år sedan från en politiker till den dåvarande kulturministern Marita Ulvskog. Statens konstråd hade placerat ett verk som provocerade på Skövde högskola, samförstånd rådde enligt politikerskribenten att verket skulle bort, så vad skulle kulturministern göra nu?
1.2
I mitten av 2000-talets första decennium blev den amerikanske konstnären Jim Dine tillfrågad om han ville göra en skulptur till staden Borås. Dine hade en idé om en serie verk på temat Pinocchio, som han motiverade med att sagans ursprungliga ”idé om en träpinne som pratar och blir en pojke [är] som en metafor för konsten och att det är den ultimata alkemiska omvandlingen.” Hans önskan att göra en Pinocchioskulptur var så stark att han gick med på att skänka en skulptur till Borås, på villkor att det var en Pinocchio.
Efter många diskussioner, beslutsrundor och ifrågasättanden bestämde Borås kommunfullmäktige i mars 2007 att staden skulle ta emot donationen. Det var inget beslut som stöttades av allmänheten. Vad hade en docka från en amerikansk film att göra i en svensk småstad? Insändarna till lokaltidningen slog rekord och det talades om den mest intensiva debatten i stadens historia. Men invigning blev det och sedan 2008 har den 9 meter höga avbildningen av Pinocchio, Walking to Borås, tronat över staden.
1.3
I samband med en utställning av Marianne Lindberg De Geer på Växjö konsthall placerades två bronsskulpturer föreställandes en kvinna som är mycket mager och en som är stor utanför konsthallen. Upprörda röster protesterade snart mot att kvinnor som inte motsvarade idealet exponerades nakna, med argumentet att det förfulade stadsbilden. Skulpturerna böjdes, de kläddes på, den anorektiska skulpturen sågades av vid anklarna.
2.
(Sam)förståndet
2.1
Det är inte alltid det omedelbara intrycket av ett konstverk som blir det bestående, det är inte heller det mest lättillgängliga och begripliga verket som blir det mest betydelsefulla. Det omdelbara motstånd man kan känna inför något hos ett konstverk kan med tiden visa sig vara det som är dess viktigaste kvalitet. Att betydande samtida konstverk ändå kan visa sig olämpliga att placera i vissa miljöer hör självfallet också till denna bild. Jag har fullt förtroende för Konstrådets förmåga att på bästa sätt hantera dessa svåra avvägningar.
Kulturminister Marita Ulvskog svarar 2002 politikern som frågat om inte Cecilia Parsbergs fotografiska verk borde tas bort eftersom det väckte reaktioner på Skövde högskola.
Cecilia Parsberg skriver på sin hemsida om Corner, det verk som väckte uppror i Skövde:
The house to the left is the only library there is for women’s literature in London. The couple has a relationship. There is always a power relation as well as trust in relationships. The structure of our society is built by relationships. The corner is the part that is bearing, as is trust in a relationship.
När verket åter hängdes upp i skolan var det för att lärarna ville diskutera olika tolkningar kring konstverken. Alla var efter diskussionen eniga om att det är viktigt att även starka bilder som dessa får finnas och att de inte göms undan.
2.2
När invigningen av Pinnochioskulpturen ägt rum tog det inte lång tid förrän skulpturen började locka turister. Invigningen blev också startskottet på Borås numera väletablerade skulpturbiennal, och sedan 2008 har Borås utvecklats från en stad mest känd för sitt textila arv, till en skulpturstad med uppemot 200 offentligt och privat finansierade skulpturer. Invånare ansöker om att bli faddrar för att skulpturerna ska ses efter. 2014 startades streetart-festivalen No Limit, som bidrar till ett ständigt expanderade utomhusgalleri med stadens fasader som målarduk.
2.3
Växjö konsthallschef funderade efter avsågningen av den magra skulpturen inte på att flytta bort verken för gott, utan över möjligheten att fylla innanmätet med stål. Bland kommunens politiker rådde enighet om att skulpturerna skulle vara kvar. Efter en kort tid började turisterna komma, och konsthallschefen jämförde situationen med den för Den lille havfrue i Danmark eller Maneken Pis i Belgien.
3.
Värdet
Det finns en diskussion att ta, något att anstränga sig till att förstå. Vad händer i den ansträngningen med verket i relation till sin plats, och med människorna i relation till den platsen? När blir ett verk större än sig självt?
Vad händer när motståndet tillåts bli en plattform för ett möjligt kommande samförstånd? Vad kommer ur kampen för den konstnärliga friheten, med de verk i de offentliga rummet som bryter mot normerna så till den grad att de upplevs som främmande/skrämmande i de rum de visas? Den konst, de bilder, som väcker starka reaktioner men som tillåts diskuteras, tas ner, diskuteras mer; som får arbeta sig in i de mest ovilligas sinne och hitta sin plats?
Forskning visar på konstens förträffliga förmåga att tvinga oss att tänka i nya banor. Konst kan kombinera saker på nya sätt, som ett tankepussel som vi måste förstå. Vår hjärna tvingas lösa pusslet genom att tänka på ett nytt sätt. Det blir en sorts intellektuell stimulans som kan leda till tankar och kopplingar som vi tidigare inte har haft. Framförallt om vi blir motiverade att göra det – antingen genom att konsten i sig själv motiverar oss, eller om motivationen kommer från en utmaning som vi behöver lösa.
I den största studien som gjorts inom konst och kritiskt tänkande, där deltagarna uppmanades att tolka och fundera kring konstverk, visade sig förmågan till kritiskt tänkande öka, liksom den gällande tolerans, empati och kulturellt intresse.
Vad händer när motståndet möts och nöts och blöts och det kan skapas en plattform för ett möjligt kommande samförstånd? Vidgade vyer, öppnade ögon. Förståelse för likheter, insikter om olikheter. Och på en plats: känslan av tillhörighet, av stärkt identitet och en kulturell samhörighet.
Vad är värdet av ett fotografi? Kanske allt det.