Under våren 2020 och i takt med att coronaviruset covid-19 sprids över klotet antar olika länder olika strategier för att skydda befolkningen. På vissa platser är det i perioder straffbart att röra sig utomhus. I internationell press, bland annat i NY Times, skildras Sveriges strategi, som bygger på att medborgarna följer myndigheternas uppmaningar, som ett vårdslöst experiment. Huruvida landets invånare håller med om den beskrivningen låter jag vara osagt, men konstaterar att för de som följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer har de mest vardagliga sysslorna förvandlats till fullfjädrade moraliska övervägningar. Är det nödvändigt att ta bussen? Kan jag arbeta hemifrån? Hur gör jag för att hålla mig på respektfullt avstånd från de andra kunderna i mataffären?
I en tid när ingenting är som det brukar finner jag ro i tre bildsviter. Ola Billmont, David Larsson och Cato Lein har tagit bilder under den här märkliga våren som berättar om ett Sverige som inte brakat ihop. Det ser ut som vanligt, livet går sin gilla gång. Traktorerna körs runt på fälten i Skåne och försommarljuset i Jordbro är har inte förändrats. I lugnet infinner sig också en djup tacksamhet inför arbetet som lagts ner på att fånga de här bilderna. Att inte resignera inför all osäkerhet och helt enkelt inte göra någonting har varit en av den här vårens stora utmaningar.
David Larsson, Avfallshanteringen i Jordbro (mars-juni 2020) Teknik: Fotografi. (Verket är en pågående fotoserie som för närvarande består av drygt 30 bilder)
Under våren väljer konstnären David Larsson att inte åka in till studion. Han håller sig hemma i Jordbro och observerar att det ser ut som vanligt kring återvinningen. Det står glasflaskor på marken intill kärlet markerat hushållsavfall, utrangerade möbler dansar runt utanför grovsoprummet och någon har parkerat en barnvagn vid pappåtervinningen. Det är ingen ordning. Men oredan är aldrig långvarig, för med jämna mellan kommer renhållningsarbetarna. De tömmer kärlen, plockar ihop och snyggar till. David Larsson har noterat den här cykliska företeelsen i sitt närområde under lång tid. Det är våren när ingenting är som det brukar som tillfälle bjuds att dokumentera fenomenet. Avfallshanteringen i Jordbro mars – juni 2020 berättar att Jordbros invånare inte alltid är pricksäkra sopsorterare och att återvinningspersonalen under den här tiden varken varit permitterade eller jobbat hemifrån.
Verk av Ola Billmont tagna med 6x7 mellanformat- och 8x10" storformatskamera.
Under en pandemi är det inte bara enskilda handlingar som injicerats med osedvanlig relevans, blir det också påtagligt vilka som kan och inte kan arbeta hemifrån. Vissa arbetsuppgifter är helt enkelt omöjliga att inte utföra på plats.
Verk från Cato Leins serie Road Trip i Sverige i Covid-19 tid. 1) Dalarna. 2) Mölle, Skåne. 3) Småland. 4) Öland. 5) Värmland. 6) Småland. 7) Skåne. 8) Mellbystrand, Halland. 9) Dalsland. 10) Kalmar. 11) Skåne.
Teknik: Analog fotografi.
Det är klart att de funderade över saken, men fotograferna Cato Lein och Ola Billmont bestämmer sig för att igen åka ut på Sverigeresa tillsammans. Precis som de gjort så många gånger förr. Den här våren har de extra handsprit i bilen, men i övrigt rapporterar de att det inte varit någon större skillnad. Färre gäster på hotellen de bott på, men det har varit fullt möjligt för dem att åka runt och jobba på med sina fotoprojekt. Folk de mött har varit trevliga, trots att de kommer från Stockholm, som drabbats hårdast av pandemin. Statistiskt sett är det faktiskt mer troligt att det är de både fotograferna som bär på smitta, snarare än de som de träffar på sin resa.
På en landsväg i skogen poserar en man i jeansshorts och t-shirt. Ola Billmont ser ut att träffat på honom under en promenad. En äldre man som ser fullständigt bekväm och hemtam ut mitt i ensligheten. Bilden av ett hus intill en blomsteräng porträtterar lika typiskt Sveriges landsbygd. Ett praktiskt hus med rappad fasad, bra lutning på taket och garage i källaren. Det ser både bebott och övergivet ut. Kanske har det blivit ett sommarnöje, eller bor de kvar som byggde huset?
Den svenska befolkningen centreras alltmer kring tätorter. Idag bor vi 25,4 invånare per kvadratkilometer. Det anses relativt glesbefolkat. Inom EU bor 117,7 invånare per kvadratkilometer. Det känns, man behöver aldrig åka långt utanför centralorterna för att uppleva hur långt det kan vara mellan husen och vårdcentralerna.
Cato Leins bild av ett par som promenerar utmed Mellbystrands magnifika sandstrand fångar känslan av blåst och hur det är att se ut över Kattegatt. Apropå utsikt, undrar om pariserhjulet i den vinpinande öländska skogen någonsin kommer att gå igen? Det måste vara en vidunderlig vy däruppifrån. Om älgskulpturen i Skåne kunde tala skulle man bra gärna vilja veta hur bandaget på höger framben hamnade där.
När ingenting är sig likt förmedlar innehållet i de här bilderna trygghet av grandiosa mått. Men är verkligen den här alldagligheten så mycket att hetsa upp sig över - att kunna konstatera att avfallshanteringen i Haninge kommun fungerat under våren 2020, att en ko legat intill en timmerhög i Småland under rådande globala hälsokris och att fotbollsplanen framför en fabrik samtidigt ser nyklippt ut?
Jag tycker det. Behovet av det ordinära och kända är oändligt den här våren.
Vi vet inte när den pandemin kommer att vara över, eller någonting om hur vi kommer att summera Sveriges strategi för att stoppa dess framfart. Men vi vet att det alltid krävs gemensamma krafter för att få bukt med problem. Ensam är aldrig stark, men individens handlingar i det lilla och i gemenskap kan förändra världen.
Bilderna av Ola Billmont, David Larsson och Cato Lein tagna i Sverige under våren 2020 påminner om att det mitt i krisen pågår en vardag. Till betraktaren ställer deras bilder den viktiga frågan - hur drar vi var och en vårt strå till samhällsstacken?