Tova Mozard, Film stills från filmen Psychic.
Vindarna kommer från öknen och det är varmare än vanligt i Los Angeles. I Stockholm är det premiär på biografen Zita på Birger Jarlsgatan för Tova Mozards senaste filmprojekt Psychic. En kortfilm om 18 märkvärdiga minuter som följer konstnären mellan spiritistiska tempel och uppfodrande röster. De berättar om hur besvärligt hon har det. Via en spelhall avslutas filmen på ett karaokegolv i en bar med spelautomater där hon sjunger Elvis Presleys Love Me Tender.
Psychic spelades in i Los Angeles, där jag är och ser den på Vimeo. Tova Mozard är i Stockholm. Vi har kontakt via mail. Det är några dagar innan Psychic släpps på SVT Play och finns tillgänglig för hela världen fram till 22 oktober 2020.
Pratade du med de här medierna innan om vad du hade för förväntningar?
Nej, jag bara gick dit som en vanlig kund. Jag visste ju inte heller vad jag hade för förväntningar och ville kanske komma åt något som brände till både för mig personligen och för inspelningen. Jag körde på och utmanade kanske genom att inte ge ett sådär trevligt och gulligt intryck. Jag ville att de skulle läsa av mig, autentiskt, utan att jag gav dem något.
Visst de om att du spelade in?
Nej, jag spelade jag in i smyg.
Rösterna förmedlar en hel del man skulle kunna bli ledsen eller fundersam över: ’Du måste vakna, börja leva, nu existerar du bara! Du skulle fötts till pojke.’ Hur kändes det?
Jag ville vara öppen för allt de skulle kunna se och få veta det dåliga också. Och inget av det negativa sårade mig. Det mer bekräftade en lite mörk känsla jag bar på då, eller inbillade mig att jag hade, eller som jag spelade att jag hade. Det finns något vackert i att gå längst ner och se saker klart, eller snarare känna dem, för att sedan ta sig upp igen. Jag har en stark självbevarelsedrift som kickar igång när jag blir utmanad, så det var till hjälp att få veta det så kallat dåliga. Det där om ’fötts till pojke’ var bara roligt.
Fick du fatt i något under de här mötena som du fortsatt att tänka på?
Ja, absolut. Olika saker, mycket som handlar om hur jag kände mig då, när jag spelade in filmen under sommaren 2019. Jag blev varse om hur svårt det är att se sig själv, att verkligen se sig själv och hur lätt det är att misstro andras åsikter om en själv. Annat har varit små saker som visat sig stämma efteråt mellan mig och min partner och mellan mig och mina föräldrar, som ärvda drag eller bara inbillade likheter. Man tar lätt på sig grejer som man tror är en del av sig själv, men som man i själva verket kan slänga av sig som en blöt filt. Frigöra sig inifrån.
Filmen känns väldigt Los Angeles. Längtar du hit?
Jaaa! Nästan alltid. L.A. är min kärleksaffär.
Vad längtar du mest efter?
Att känna av friheten och utsattheten. Det finns i luften, man känner att folk är utslängda i en knäpp värld, där de både tar tillfället i akt att satsa på sig själva och samtidigt helt ger upp. Folk är på tårna. Det finns en uppfriskande balans i den där övergripande stämningen som inspirerar mig. Sedan finns det obehagliga klyftor mellan människor och brister i hela samhällsstrukturen, men det är en annan grej.
Finns frihet på andra ställen också?
Säkert. Jag tror att man dras till olika friheter. För mig finns den där, i luften. För någon annan kan frihet säkert upplevas i Stockholms skärgård eller i Bangkok.
Hur är friheten i Los Angeles?
Intensiv och inbegriper en jagad känsla som har med utsattheten att göra. Friheten handlar också om naturen och bilarna. En både naturlig och konstruerad känsla av frihet.
Den där utsattheten du attraheras av är också väldigt skyddad, eller hur?
Ja, för min del helt klart. Det är ju ett priviligierat uttalande från en som kommer från en trygg miljö som Sverige och från någon som har råd att resa. Jag använder mig av de olika platserna, Sverige och USA, som motpoler och tar det jag upplever som det ’bästa’ från varje plats
Vem är kvinnan med de vackra händerna som dansar?
Henne träffade jag genom min 80-årige hippie-kompis Tony. Hon heter She’ och har ett förflutet som handmodell, skådis och sångerska. Jag tycker mycket om henne. Hon är också ett medium, men ville bara röra sig framför kameran. Jag regisserade och guidade såklart, men hon var väldigt självgående.
Har inte du Elvis tatuerat någonstans?
Det står ELVIS på mitt knä, skrivet åt mitt håll så jag kan läsa det. Min pappa introducerade mig till honom. Elvis blev en stand-in för min pappa, en stand-in kärlek. Elvis sjöng bara för mig som barn och gör det fortfarande. Det här med Elvis är ett helt eget kapitel, som jag också måste göra en film om.
Varför tror du det finns så många spiritistiska tempel i Los Angeles?
För att alla är vilsna där. Det är en del av den gamla Hollywood-myten med clowner, stand-up comedy, trollkarlar och sådant. Det handlar också om att folk vill ha konkreta snabba svar och inte har råd att gå till riktiga psykologer, men man vill veta om sin framtid. Jag kan även tänka mig att man vill veta på en gång för att allt annat är så osäkert. Alltså, inte alls som i Sverige. I Bergmanland har vi har en helt annan ingång till psyket och vår kropps relation till samhället.
Jag uppfattar filmen som en hyllning till livet och alla komplicerade relationer livet inbegriper.
Ja, så kan man ju säga, att ta sig själv på både allvar och lek är ju att faktiskt bekänna att man älskar livet och sig själv. Att man vill utforska och ta reda på saker som är bortom det greppbara. Dyka ner i mystik och psykologi, och låta en främling formulera, bestämma och definiera. En kärleksförklaring till att överlåta sig till andra och till något ologiskt. Mystiken. Universum.
Kan längtan föra något gott med dig?
Jaaaaa, längtan kan ge jättemycket energi. En dröm kan besannas. När man längtar är man i limbo och väntar på något man känner till och vet kan besannas, men är inte helt säker. Det är nog hälsosamt att längta. Att tas bort från ett nu och en krass verklighet. Längtan är inte detsamma som ren verklighetsflykt. Man längtar till något man känner till och tror sig kunna forma.
Vad kostar ett möte med ett medium i Los Angeles?
Allt från 10 - 75 dollar. Mina möten kostade mellan 25 och 45 dollar och varade minst en timme. Jag såg det som betalning för info om mig och för ett skådespel. Lite av en chansning, ibland var det superseriöst, andra möten var mer show.
Jag älskar att du inte trycker på startknappen på flipperspelet.
Haha.
I Los Angeles kryllar det av medium. Dagtid ser spiritistiska tempel ganska sjaviga eller bara oansenliga ut i solskenet. Om natten lyser deras neonskyltar upp stadsrummet. Kulörta trådar som böjts till sittande figurer med shakran i olika färger och ord som annonserar vilken typ av service man erbjuder, ofta läsning i händer eller tarotkort. Av medierna kan man få reda på sin framtid och hjälp med kärleken. Psychic är en poetisk skildring över deras arbete, och vår önskan om att förstå hur vi har det och hur det ska gå.