Martina Hoogland Ivanow, uppslag ur boken Early Reading, (Art and Theory, 2018) Formgivning Maja Kölqvist.
Hur ser vi färger som genomskinliga? Är kamerans registrerande av värme en upplevelse av genomskinlighet? Kan vi förstå detta som genomskinligt? Röntgenstrålen söker sig genom vår kropp till skelettet och MR-kameran visar bilder av vår skiktade hjärna. Båda handlar om att ta sig igenom utan att skära upp, skada, bända isär men visa upp kroppen som genomskinlig som blotta ögat inte kan se utan att ta hjälp av en teknik som registrerar på andra sätt: med värme, med röntgen, genom magnetens kraft. Vetenskapen har sin läsning och estetiskt kan vi vara överens om att bilden vi ser talar om genomskinlighet och skiljer sig från andra bilder med en liknande skala av vitt, svart och grått.
Konstnärlig observation och maktens övervakning blir genom värmekameran parallella redskap för vad vi väljer att observera. Värmekamerans återgivning av det som den kameran registrerar alltså värme och inte ljus.
Martina Hoogland Ivanow, installationsbilder Interbeing, från Kalbjärga filmfestival, Fårö, 2018. 35 mm film med kolstavsprojektor Foto: Ronnit Hasson
En av fotografins upphovspersoner, Fox Talbot, ger i The Pencil of Nature, 1844-1846[1], exempel på fotografiets olika tillämpningar från konst till teknik. Talbot beskriver det som liknar värmekamerans registrering i Plate VIII. Bilden återger två hyllplan med böcker.
A scene in a Library.
…This apartment would thus become filled (we must not call it illuminated) with invisible rays, which might be scattered in all directions by a convex lens placed behind the aperture. If there were a number of persons in the room, no one would see the other: and yet nevertheless if a camera were so placed as to point in the direction in which any one were standing, it would take his portrait, and reveal his actions.
For to use a metaphor we have already employed, the eye of the camera would see plainly where the human eye would find nothing but darkness….
Hundra år senare laddar Weegee, en amerikansk fotograf, infraröd film i sin kamera och fotograferar människor i mörka biosalonger. Fotografier som återger barns förtjusning och skräck och unga människor kärleksfullt omslingrande bland allvarliga människor med 3-D glasögon.
Martina Hoogland Ivanow, installationsbilder Interbeing, från Kalbjärga filmfestival, Fårö, 2018. 35 mm film med kolstavsprojektor Foto: Ronnit Hasson
Minor White undersöker den infraröda bilden för att hitta en annan estetik, än den som landskapet brukade återges med, i Sequence 10 från 1955. En av bilderna ger han titeln Black Sun.
En svart sol, det blir betydelsebärande i Martina Hoogland Ivanows arbeten både i filmen Interbeing och boken Early Reading. Flera stillbilder ur filmen är en svart sol som återkommer och blir både i filmens och bokens narrativ en bild som av ett andetag, en vilopaus. Filmen har självklart sitt flöde där boken blir beroende av vändandet av sidorna. Boken är tyst, filmen har ett ljud som både lugnar och är starkt och delvis brutalt.
Titlar på Martina Hoogland Ivanows böcker är viktiga men inte något som självklart pekar ut vad verket handlar om. Den första läsningen av titeln Early Reading leder tankarna till en nyfödds första läsning. Händer som möter dess kropp och av den hud som det nyfödda barnet läser in i sin. Som ett första minne inskrivet och avläst och som vi omedvetet bär i våra kroppar och söker i beröringens tillit och lust och som skydd inför hot och rädsla. Som den ensamma kropp vi är söker vi båda närhet och avstånd. Det som Martina Hoogland Ivanow undersöker.
Värmeskugga, det ord som Martina Hoogland Ivanow använder för att visa de spår som vi lämnar efter oss då vi förflyttar våra kroppar från ett säte, då handen lämnar den arm den berört, då vi trängs med andra. En poetisk och drabbande upplevelse som bara kan synliggöras genom värmekamerans registrering.
Värmekamerans berörande och taktila bilder i boken samspelar med och varvas med fotografier från förberedelser och samlingar inför 1:a maj demonstrationer på Sergels torg 2016-2018. Konstnären beskriver sig själv som ett barn av 70-talet. Dessa bilder kan förstås som en andra läsning av titeln Early Reading, alltså den första läsningen i ett politiskt lärande. En demokratisk process för att förstå en människas ansvar och en samhällsstruktur. En politisk uppmaning idag och en insikt om de demokratiska villkor som inte är givna för alla. Politisk samhörighet och rädsla. Det går att urskilja röda ballonger, en banderoll, en flagga i de gråsvarta nyanser som inte är värmekamerans men den mörkt grå färgskala som finns i Martina Hoogland Ivanows konst och visuella uttryck.
Vi ser skuggorna av människor som är oidentifierbara. Ibland knappt urskiljbara. Människor som tycks skapa koreograferade rörelser inom gruppen. Från tidigare verk som Circular Wait och Satellite känner vi igen en bildestetik där det vi förväntades se tvingar blicken mot något annat än det centrala i bilden. Ett fokus som förändras för att intensifiera vår syn och tolkning. Liksom i Early Reading finns det ett skikt av mörker eller reducerande av ljus som skärper iakttagandet. I ett samtal med Karin Mamma Andersson[2] beskriver Martina Hoogland Ivanow det som att bilderna blir en viskning. En viskning, som är både tydlig och svag. Uppfattas den kommer det som konstnären vill få betraktaren att se att kunna framträda. De grupper av människor konstnären sökt sig till är de som har valt alternativa sätt att leva eller miljöer som är hotade eller hotande för oss människor, motiv vanliga inom dokumentärfotografin. Undvikandet av att porträttera människornas ansikten blir också ett undvikande av dokumentärfotografiets dilemma med människors utelämnande och hur detta har problematiserats i sin diskurs.[3] Martina Hoogland Ivanow iakttog och tyckte sig uppfatta en rörelse i samhället av hur människor söker sig till varandra för att i grupp erfara närhet, som ett lunchpass i yoga eller i stillhet tillsammans också i dess motsatts i självförsvarsgrupper. Ett sökande hon kommit att meningsfullt och frågande gestalta i Interbeing och Early Reading. Ensamhet lär kosta samhället minst 13 miljarder per år.[4]
Kameran som övervakar är idag en självklar del i vårt samhälle, dold eller synlig.[5] Martina Hoogland Ivanow skiftar perspektivet i bilderna från Sergels torg genom att tillföra ljusa ”molnformationer” som tycks vilja skydda människorna på plats där nedanför. Tanken kan också vara att tydliggöra en kameras funktion att vara ovanför oss, alltid närvarande när någon så bestämmer.
Bilden av en militärparad från ett okänt land förstärker läsningen som ett politiskt statement i boken. På uppslagets motsatta sida är en bild av ett barn bakifrån där vuxna händer håller fast eller stödjer huvudet och vagt urskiljs en annans huvud i nederkanten av fotografiet. Det hotfulla i bilden förstärks av denna andra persons närvaro. Ett rum med skuggor på något som kan vara en gardin. Rummet är slutet.
Martina Hoogland Ivanow, installationsbilder Interbeing, från Kalbjärga filmfestival, Fårö, 2018. 35 mm film med kolstavsprojektor Foto: Ronnit Hasson
Ett pågående arbete som, efter två års ateljévistelse på Glasbruksgatan i Stockholm, syns på bokens sista sidor med fotografier på väggen från ateljén: upptejpade lappar, bilder, texter som visar självförsvar, våld, hot. Våra livserfarenheter av tillit och rädsla i en omtagning. Interbeing och Early Reading viskar om en ny diptyk, nästa film och nästa bok. Ett utforskande.
Boken blir en stark upplevelse, där ogenomskinligt mörker blir genomskinligt, och som talar om den erfarenhet som är våra kroppars ensamhet.