Nelli Palomäki, Dora and Vera (2017). 99 x 85 cm. Från serien Shared. Teknik: Pigmentprint på aluminium med ram.

Hon ser rakt mot mig. Håret är långt och perfekt kammat, hennes naglar har pärlemorskimrande lack. Rummet fylls av ett mjukt ljus som kommer in från sidan, förmodligen från ett fönster.  Jag glömmer för en stund att jag ser på ett fotografi av en flicka. Istället infinner sig känslan av att betrakta en verklig gråtonad flicka mot en ljus vägg, så jag skriver direkt till dig, du flicka på bilden.

Du ser så självklart lugn ut, trygg, näst intill uttråkad. Kanske för att du är en av dem som har någon vid sin sida. Någon som är lik dig, delar din barndom, dina minnen, dina föräldrar och närstående. Någon som alltid kommer att finnas kvar. Din yngre syster lutar sitt huvud i din hand, samtidigt som hennes hand vilar på ditt knä. Hon blundar. Ni två kommer att vara med om samma händelser, men minnet från det kan vara totalt olika. Det kommer att göra er skilda som personer och skapa en skörhet i er relation. Ni kommer att vara ängel och demon, kära systrar och de hårdaste konkurrenter.

Jag vet att det inte är mig du ser. Du ser mot en kameralins, och bakom den finns Nelli Palomäki. Det är hon som fotograferat porträttet av dig och din syster. Bilden ingår i en serie, Shared och det här fotografiet har titel Dora and Vera (2017). Serien Shared innefattar ett antal porträtt av syskon, alla är svartvita och motiven är barn med stadig blick riktad mot kameran. Serien skapar en naturlig koppling mellan tidens gång då barnen växer till vuxna och kamerans möjlighet till ett spöklikt bevarande av nuet.

Men åter till dig, Dora eller Vera?  Du är en storasyster. Kanske tror du att du själv kan bestämmer över dina framtida val? Sannolikt kommer du att följa andra storasyskons livsöden, vad gäller utbildning, ansvar och yrkesval. Inom psykologisforskning finns studier på gruppdynamik mellan syskon och deras framtid baserat på plats i syskonskaran. Det har också presenterats en studie som relaterar hjärnans fysiska utveckling till om man växer upp med eller utan syskon. När kommer du att formas som människa och hur påverkar det dig att vara en storasyster?

I en forskningsrapport från 2016 skriver Sandra E. Black, Erik Grönqvist och Björn Öckertom om hur placeringen i en syskonskara senare livet kan ha betydelse för yrkeskarriären.[1] Den visar att storasyskon i större utsträckning har en chefsposition i jämförelse med småsyskon, vilka däremot oftare driver egna firmor.

Studien visar även att föräldrar tenderar engagera sig mindre i de yngre barnen än i det äldsta. Småsyskon läser till exempel färre böcker, avsätter mindre tid på läxor, och tittar mer på TV än storasyskon gör. Dynamiken mellan syskon spelar även den en avgörande roll för framtida yrkesval. Storasyskon visar sig vara mer socialt mogna, mer uthålliga, ha mer initiativförmågan och känslomässig stabilitet. Småsyskon är enligt slutsatsen av rapporten mer rebelliska, riskbenägna och kreativa.

Bo Melin, psykologiforskare, beskriver (i stora drag) hur 50 % av vår personlighet stammar ur genetisk bakgrund. Resten kommer från vår uppväxt och miljö. Vi skapas hela tiden utifrån våra erfarenheter och utvecklar då vår personlighet. Den tidiga perioden av hjärnans utveckling är självklart viktig, men nu vet man att den fortsätter utvecklas fram till 27 års ålder. Melin menar på att personlighetsdrag som till exempel godhet, vänlighet och neuroticism påverkas av om du växer upp med syskon eller inte.[2]

En kinesisk studie från 2017 visar att de barn som växer upp utan syskon, inte bara innehar en annan personlighet, utan utvecklar en annan typ av hjärna än barn med syskon.[3] Studien undersökte 303 kinesiska universitetsstuderande med hjälp av MRT (scanning av hjärnan). Hälften av de undersökta hade syskon, hälften var ensambarn. Det visade sig att den så kallade ”grå substansen” i hjärnan varierade mellan de två grupperna. Ensambarn hade till exempel mer grå substans kopplat till kreativt, tänkande och språkförståelse. Däremot återfanns mindre grå substans för ensambarn runt områden med känslor och social förmåga. Slutsatsen i studien kräver större undersökningar, men visar på att det finns ett stort samband mellan vår roll i familjen och hjärnans fysiska utseende.

Jag tänker på dig, Dora eller Vera, som har en lillasyster.  Jag funderar över lugnet, tryggheten och den ibland invanda självklarhet som det måste finnas i att vara sammankopplad med en annan människa, en naturlighet för de som har en egen flock.

Men jag tänker även på faran att ta gemenskapen för självfallen. Att glida bort från sin grupp och försöka bemöta livet oberoende kan ha sina risker. Känner du till Eleonorafalken, den som lever på de som inte håller sig nära intill flocken? Jag funderar på alla småfåglar som varje år flyger från de nordiska länderna ner mot ekvatorn för att övervintra. Tänker att de har sin trygghet i mängden av andra fåglar under hela resan över Europa och Medelhavet mot värmen. Och så, när de nästan är framme flyger någon i flocken lite längre bort från de andra. Eleonorafalken väntar vid Medelhavet, väntar på de fåglar som inte håller sig till flocken, de som tagit tryggheten för givet och vågat sig utanför gemenskapen i gruppen. Falken häckar på klippöar, men först på hösten, eftersom den livnär sig på småfåglar som befinner sig på resan söderut.[4]

Så behåll din syster intill dig och se med din stabila blick på världen. Uppskatta den trygghet du har, ta den inte för givet. Tänk på att det finns en anledning till din vuxna personlighet. Att den förmodligen beror på din plats i syskonskaran som barn. När du blir ledare för en grupp människor så bli inte förvånad då du har tränat på det hela ditt liv. Var inte allt för rädd för falken, du kommer träffa den förr eller senare. Men om den kommer så anslut dig till flocken och håll din lillasyster nära.

Susanne Fessé är ansvarig utgivare för och grundare av VERK tidskrift samt curator och konstvetare.